Mina föräldrar ger mig hela tiden beröm för hur mycket jag tränar, att jag äter så bra, att jag överhuvudtaget ens orkar hålla på som jag gör. De frågar vart jag fått all disciplin ifrån. Och hur jag kan vara så bestämd.

Jag har hela mitt liv varit osäker på min kropp. Jag har alltid mått lite dåligt över hur jag ser ut och jag har alltid varit lite större än alla andra. Jag har aldrig varit tjock på det sättet, men jag har aldrig varit den lilla, smala tjejen (inte för att det är det jag strävar efter...). Jag blev så småningom så fruktansvärt trött på att inte vara nöjd. Det är nog därifrån min beslutsamhet kommer. Jag SKA bli nöjd, för jag orkar inte skämmas mer.

Och dit känner jag att jag har kommit. Jag är stolt över min kropp. Jag älskar den. Även om jag fortfarande har en lång väg kvar till mina mål så känner jag mig sjukt nöjd. Jag är otroligt målinriktad, bara jag bestämmer mig för någonting.