har svenskaa. efter har vi idrott, sen ska jag va med ang i solna centrum. men har skrivit klart min novell! på datan oxå:) den suger men hahah lägger in den ändå. delar med mig av min talang ;) rubriken är rubriken på novellen.

---

Glada skratt, höga skrik. Fåglarnas kvittranden, vindens sus bland de rasslande löven. Så en hög knall. Alla skogens växter och djur tystnar.

De två barnen tittar på varandra. Vad ska dem göra? Ska dem fortsätta roa sig som om de inte hört någonting eller ska dem springa därifrån? Å andra sidan kanske det bara var en jägare som var ute och sköt några fåglar till middagen. Men vilken jägare skulle åka ut hit? Ursviksskogen. Inte direkt någon plats för jagande.

De behöver inte fundera alltför länge innan något bryter tystnaden. De skräckslagna, men samtidigt nyfikna små barnen vänder sig hastigt om. På andra sidan gläntan ser de en kraftig svartklädd man komma fram bland träden. I ena handen har han en stor, svart sopsäck som han släpar bakom sig. I den andra handen bär han på en spade. Vad ska han med den till? Ska han gräva ner säcken? Men vad finns i den? De iakttar noggrant varenda steg han tar. Ska dem hämta hjälp, eller ringa någon? Eller ska dem bara stå kvar som två nyfikna frågetecken och se vad som händer? De beslutar sig för att stå kvar. Ifall de ringer polisen är det dem som får äran om de tar fast mannen. Ifall det händer något, vill säga. Men ifall de står kvar och själva tar fast honom, är det dem som blir hjältar.

Det är tyst i skogen. Inga fåglar som kvittrar, lövens rasslande har upphört. Det enda som hörs är barnens lätta andetag och mannens tunga steg. Han stannar upp i mitten av gläntan. Han står helt still, med blicken riktat rakt mot dem. De håller andan och anstränger sig för att vara helt stilla. Efter något som känts som en evighet vänder sig mannen långsamt om, böjer sig ner och börja gräva. I tio minuter är det enda man hör spaden som hugger i marken. Så plötsligt ställer han sig upp, rak i rygg. Han fingrar på något innanför sin kappa. Knallen, säcken, spaden. Nu förstod de. Men det var försent. Mannen vänder sig hastigt om och skjuter de två barnen.

Fåglarnas kvittranden, vindens sus bland löven. Djuren, växterna. Allt är som vanligt igen. Och ingen har märkt någonting.