Det är med sorg i hjärtat som jag idag bestämt mig för att skänka bort en del av mitt smink ... Har rensat alla väskor och lådor, hyllor och skåp. Trots att jag hittade produkter jag testat kanske en enstaka gång och som jag vet att jag aldrig mer kommer använda, är det jobbigt att ge bort. 

Men jag är en så bra vän så jag gör det ändå. Hehe. 

Alla ni som vill ha, bara att ta för er. Jesper? Pappa? 

Det är solpuder, läppstift, kajal, läppglans, ögonskuggor, ögonfransböjare, ögonbrynspenna, ögonskuggspenna, eyeliner, foundation, sminkpalett och hårolja.
Skynda er innan Tove tar allt!!

 

Iförrgår satt jag i över 2 timmar och letade efter fina mussmycken. Hittade massa fina, men de flesta var rätt dyra och fanns inte i Sverige. 

Kanske årets mest onödiga skoldag. Vi började 12 med en jättetråkig fysiklektion där vi inte lärde oss någonting. Nu har vi kemi där vi sitter och tittar på ishockey matchen. Hade kunnat sova.

 

 

 

Jag är så himla taggad. Det här är såå jobbigt. Min bror kommer ner med 2 av mössen från Göteborg nu inatt. Ska åka och möta upp honom vid tc klockan 12. Hela dagen har jag bara väntat och väntat. Jag är så rastlös. Vet inte vart jag ska ta vägen, vill ha dem här hos mig nu.

Buren är färdiginredd och har tillochmed städat mitt rum så det ska se snyggt ut när mina nya rumskamrater anländer.

 

 

Varje år har friendsarna på juridik en tävling på alla hjärtans dag. 10-15 personer på skolan får en ros. Man får skriva en motivering till varför just den person man väljer att ''nominera'' ska få rosen. Jag nominerade Tove och skrev en lång dikt till henne. Hon fick en ros och fick stå upp framför sin klass medan de läste upp dikten, så himla kul. Älskar att skämma ut henne ♥

 

innan du fanns i mitt liv var jag helt tom

jag hade nästan helt tappat vänskapstron

♥

men hos dig fann jag hopp

lyckan hittade tillbaka till min kropp

♥

bara du vet vem jag verkligen är

och bara du skulle kunna slita mitt hjärta isär

♥

om jag kunde skulle jag ge dig en del av mig

så att jag genom mina tankar alltid kunde stötta dig

♥

du är den enda som har sett mig svag

att jag gjorde dig till min var mitt livs bästa drag

♥

jag älskar att du äter upp all vår mat

och att du är så ofattbart lat

♥

jag älskar dina brister och fel

det är de som gör vår vänskap hel

♥

du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta

förlorade jag dig skulle jag bara känna smärta

♥

jag vet att jag alltid kommer ha dig vid min sida

för ifall jag någonsin skulle förlora dig, skulle jag aldrig sluta strida

♥

att börja ta dig för givet

skulle vara mitt största misstag i livet

♥

min största rädsla är att förlora dig, min bästa vän

du kan inte ersättas av världens alla kvinnor och män

♥

vår vänskap är starkare än miljontals diamanter

det kommer den vara tills vi blir gamla tanter

♥

det minsta jag kan göra för dig idag är att du får en röd ros av mig

men Tove Wränghede, jag skulle offra hela mitt liv för dig

♥

det är inte bara tomma ord

jag älskar dig mer än allt på denna jord

 

Började med att jag började skolan klockan 12. Lunchade med totte och anna och det bjöd på kärleksmums och fina små hjärthälsningar vid cafét.

 

Jag HATAR historia, okej? Bryr mig inte om alla döda kungar och prinsessor.

Idag var vi lediga från skolan och med det körde vi ett tidigt firande av semmeldagen. Nathalie, Anna, Tove och Ylva var här och myste.

 

Har vart sämst på att blogga den här veckan. Nu skriver jag bara för att jag egentligen borde plugga. Annars sitter jag och spanar in Dexter och lite olika små möss. Vi har historieprov på fredag, kommer så inte gå bra. Imorgon är vi iallafall lediga. Ska ha semelfika med några av tjejerna från klassen, so cozy.

Camilla som hade festen tillsammans med min kusin i Finland, har äntligen lagt ut en del av bilderna från festen. Hon har bara lagt ut kanske 15 bilder än så länge och jag är med på en av dem.

 

Hate this feeling. Är sugen på någonting, men VET INTE VAD. Det är så frustrerande. Ofta när jag känner såhär (ungefär 3 gånger om dagen) brukar jag tänka igenom några saker jag tycker om. För det mesta löser det sig när jag tänker på sushi - är i princip alltid sugen på sushi. MEN INTE NU!!! So wat iz it I'm longing for?

Godis? - Nej jag vill ha någonting salt, tror jag

Saltgurka? - För salt

Något fettigt? Pizza? - Fast jag är ju mätt...

Någon kaka? - INGET SÖTT, OKEJ

Chips? - Njae, fastnar mellan tänderna, pallante

FATTAR NI MIN ÅNGEST?! Nu ska jag till kylskåpet och jag går inte därifrån förens jag kommer på vad det är jag vill ha.

 

Träffade Tove idag (SKREV DITT NAMN MED STOR BOKSTAV NU!!!), hade inte sett henne på mer än en vecka, så himla fel. Men nu mår jag bra igen.

 

I fredags satt jag barnvakt till mina guldpojkar till 10 på kvällen. Hade tänkt åka på fest med Micke, men var DÖtrött, så åkte hem istället och somnade direkt.

På lördan väckte mamma mig klockan 5 på kvällen. Hade alltså sovit i 18 timmar hehe. 
Micke som fester nonstop bjöd mig på en till fest i Viksjö, där jag spenderade natten. 

 

Anywayz. Igår var jag på fest i Viksjö, bussarna slutade gå efter ett tag, så det tog 2 timmar för mig att komma hem. Klockan 4 låg jag iallafall i sängen.

Nu ska jag kila iväg till gymmet, men 155an går inte på helgerna, så måste åka tunnelbana ååååååååhhhhhhhh

 

Han har gjort så mycket för mig. Alltid varit där och lyft upp mig när jag varit på botten.

När Dex & Deb dog var han den enda som kunde få mig att le på riktigt. Den enda som fick mig att glömma allting runt omkring. När pappa hade cancer och mamma opererades var han den jag gick till för att slippa tänka på allt dåligt som kunde hända och när all stress och ångest slagit till har han alltid lugnat mig.

Jag vet helt ärligt inte vart jag hade stått utan honom idag. Det enda jag vet är att jag inte hade varit i närheten så lycklig som jag faktiskt är.

Jag är medveten om hur orimligt och påhittat det låter, men det är inte mindre än 100% sant. Han har gjort mig lycklig.

Jag pratar såklart inte om någon annan än min kära Michael C Hall. Idag fyller han 43 år och om jag var honom skulle jag inte önska mig någonting mindre än att jag fick veta hur mycket jag betyder för så många människor runt om i världen. För jag tror inte han är medveten om vilken stor hjälp han har varit.

Jag kan helt ärligt säga att när jag är 80 år och senil, kommer jag fortfarande komma ihåg mannen som hjälpte mig göra mina tuffa år som tonåring mycket mindre tuffa.