kan inte du berätta lite kort om alla de du hänger med i din klass? Typ vad som är det bästa med varje person och lite sånt!?

So cjut. Jo men absolut hehe. Vi i klassen är rätt grupperade. Så är det väl i alla klasser, I guess. Tycker verkligen om alla i klassen jättemycket, de är världens finaste människor, men vi är 10 personer som passar speciellt bra ihop och som även umgås utanför skolan. Vi är 5 killar och 5 tjejer som kallar oss själva (när vi måste kalla oss för något) F-gruppen, eftersom vi är de lite sämre i klassen om man säger så.
Nej, vi pluggar rätt mycket, absolut, men vi tillhör inte de 20 överbegåvade ljushuvudena som alltid räcker upp handen eller får A på proven.

Arin är den härliga kurden som drar en massa annorlunda skämt som både är svintråkiga och genialiskt roliga på samma gång. Han, till skillnad från många killar i klassen, har ett visst lugn över sig. Jag, som är väldigt ADHD:ig av mig kan bli så lugn av att bara titta på honom. Han har varit i Irak över lovet och idag fick vi alla äntligen träffa honom igen! Som att gå i terapi.

I ettan var jag och Nathalie inte så nära. Hon var den jag pratade minst med av oss 10, fanns ingen riktigt anledning till varför det var så, det bara blev så. Nu i tvåan har vi lärt känna varandra så mycket bättre. Hon är en av dem jag pratar mest med och det är omöjligt för mig att vara ledsen omkring henne (I'm not in love). Som jag tänkte på bussen till skolan någon gång i början av ettan: ''Idag ska jag få Nathalie att skratta.'' Now I do it everyday B-)

Åh underbara Jakob! Eller Tintin som vi kallar honom (jag som kom på smeknamnet, so cool). Den enda jag känner, för tillfället, som har precis samma speciella humor som jag. Alltid ett leende på läpparna, blir nästan rädd när han inte ler. Sån godhjärtad och varm människa. Han är den som fått mig att må bra den senaste tiden, är absolut inte sad hehe, men han bara höjer en hela tiden.
KAN DOCK VARA SJUKT STÖRIG, bara för att han vet att jag får ADHD av minsta irritationsmoment. Biff är han också, värt att nämna.

Min Ylva, little squirrel. Hon är adorable. En liten solstråle som lyser upp Brommas korridorer. Ylvi är den jag umgås mest med, helt klart. Sedan andra dagen på Bromma har det alltid varit vi. I trean åker hon till USA och jag kommer vara helt förkrossad. Saknar henne redan. Det finns inte så mycket att skriva om Ylva. Eller jo. Massor. Bara det att hon redan vet allting. Hur mycket jag älskar henne och hur jobbigt det kommer vara när hon åker. Vem ska nu gå med mig från matsalen när jag vill springa runt? Vem nu ska äta upp alla mina tuggummin? Och viktigast av allt: VEM SKA NU LÄGGA MÄRKE TILL ALLA NYA SAKER JAG KÖPER!?

Archa började i vår klass i tvåan. Jag lärde känna honom i sommar och när han berättade att han ville byta skola släpade jag med honom till Bromma. Eftersom han var min kompis innan han blev min klasskompis, har vi en annan relation än jag känner att jag har med de andra i klassen. Jag och Archa är liksom inte tvugna att vara vänner, vi valde att vara det. Haha nej, inte riktigt så, men det ligger någonting i det. Han är asrolig och vi klickade bra från första gången vi träffades.

HUR SNYGG ÄR INTE DENNA BRUD!? Gabrielé kan nog vara den sötaste jag någonsin träffat. Jag menar, titta bara på henne! Blir ju på myshumör bara jag tänker på flickan. Hon är den gulliga tjejen som kramas bara för att, hon som skrattar istället för att få folk att skratta - sånna människor är viktiga!, hon är den ständigt glada, trevliga, spralliga, oskyldiga flickan som alla tycker om.
Fast hur oskyldig är du egentligen, Gabrielé Luksyte?...

Här har ni Hugo. Ägaren av världens underbaraste leende. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska säga om Hugo haha! Det är inget negativt, det är bara det att Hugo är Hugo. Han är urbra och N2A skulle inte vara N2A utan honom. Hur beskriver man Hugo, hörni? HUGO ÄR BÄST. Sarkastig, iskall, okänslig - alla dessa adjektiv, fast med positiv betydelse. Det är det som gör honom så unik. Han har dessa egenskaper som egentligen betraktas som negativa, men på något vridet sätt, passar de honom. Därför älskar vi Hugo.

Anna bror. Hon är go'. Trivs så himla bra ihop med henne, blir aldrig en lugn stund. Skrattar lika mycket varje gång hon öppnar munnen och bara jag tittar på henne blir jag full av skratt. Antingen så har vi rätt lika humor, eller så är det bara så att vi båda är lika konstiga. Tror mer på det senare. Nej men believe it or not, but I really like this one. Finns det någon som inte skrattar nära Anna?

Sist men inte minst - eller kanske minst ändå - Jesper. Ni vet att det alltid finns en clown i varje klass? Här är våran. Ingen bråkstake som de flesta clowner brukar vara, det vågar han inte, så skulle snarare vilja kalla honom ''attentionwhore''. Står alltid i centrum och är i desperat behov av att bli omtyckt av alla. Missförstå mig inte, jag tycker om Jepser jättejättemycket, det går inte att inte tycka om honom. Det är det som är grejen. Finns nog inte en människa på denna jord som kan säga att hen ogillar Jesper. Han kan vara elak så det hugger till, det har alla i klassen fått smaka på, men det är bara en del av den han är. En liten retsticka helt enkelt.

 

Det var pinglorna jag umgås mest med i N2A. Det skär i hjärtat att inte Totte är med på listan. Litar på att alla som känner mig redan vet allt om henne.