Idag fick jag reda på någonting mycket intressant. Eller är intressant rätt ord? Någonting "livsomvändande" kanske. Någonting jag hela mitt liv trott fel om. 
Som ni säkert vet så har jag en sned tå som jag i många år (om inte i hela mitt liv) vetat att jag ska operera när jag fyllt 18. Operationen var planerad till i februari nästa år och idag åkte vi till Uppsala för att prata med ortopeden som ska operera mig. Vi satt där inne i hans lilla rum och pratade om hur operationen går till, om hur pass sned min tå var (42 grader sned vinkel, det vanliga är runt 20 grader, något att skryta om) och så betygsatte han mina fötter utifrån form, funktion, smärta och värk (vad skillnaden på de 2 sista är har jag ingen aning om). På min "normala" fot fick jag 100/100 poäng, tjoho och eftersom jag inte har någon värk i min fultå så fick jag hela 86 poäng för den andra. Så sa han lite snabbt; "ingen smärta, ingen operation". Hursa? Ska jag inte opereras? Nej. Så länge jag inte har ont i min tå kommer jag aldrig att behöva operera den. När jag berättar för folk om min tå, så frågar de ofta; men har du ont i den? Då har jag alltid svarat att jag inte har ont just nu, men att med åren så kommer det bli värre. Och det har jag alltid trott. Men eftersom mina fötter nu är färdigväxta och jag inte känner någon smärta, så är det fullt möjligt att jag kan leva med min tå livet ut, utan att känna någon smärta. När jag var yngre längtade jag tills den dag jag skulle bli av med min tå, för att jag skämdes. Men nu, alltså jag kunde inte bry mig mindre. Jag får absolut operera den för estetiska skäl ifall jag vill det, men det finns alltid en risk att jag då får problem med tån. Varför ta den risken? Sen det att jag börjat träna har operationen känts väldigt jobbig, just eftersom att jag då måste vara borta från träningen i 2 månader. Det är väldigt mycket, när man väl byggt upp en träningsvana.

Ni tycker kanske det är fånigt att det första inlägget jag publicerar på två veckor är om min lilla tå, men förstår ni att jag har levt med denna varelse hela mitt liv och i hela mitt liv har jag gått och tänkt på den här operationen. Nu kommer den inte bli av. Alltså. Jag är så lättad.

Idag var en stor dag för mig, jag satt faktiskt och blev lite tårögd när han berättade om varför jag inte behöver operationen. Hela mitt liv har jag väntat på den här operationen, att jag nu får höra att jag inte behöver den, det känns som om en del av mig har försvunnit nästan. Hela mitt liv har jag sagt att den ska opereras, men nu ska den inte det? Alltså det är bara så konstigt. Men jag är glad. Jag älskar min tå.