En gammal anteckning
Just nu sitter jag på en svettig buss påväg hem från en mysig filmkväll och känner mig lite sådär extra djup. Sitter och funderar lite på hur jag är som person. Alltså... Hur jag fungerar. Jag är en mycket speciell individ måste jag säga. Jag är en person som känner lite för mycket folk, är lite för social och lär känna lite för många nya människor, samtidigt som jag alltid bara har en eller två personer i mitt liv jag kan säga att jag står riktigt nära. Jag har inte alltid varit lika social, men jag har alltid känt ganska många människor men ändå har jag aldrig haft mer än 3 personer samtidigt i mitt liv som stått mig nära. Jag har inte velat ha fler personer än så nära mig. Och det är det jag sitter och funderar över nu på bussen - vad beror det på? Har jag inte plats eller tid för fler vänner? Orkar jag inte bry mig om flera samtidigt? Vad är det jag är rädd för? Jag vet att jag brinner väldigt starkt för de saker och personer jag verkligen älskar. Kanske är det så att jag älskar mina bästavänner så mycket att jag helt enkelt glömmer bort alla andra.
Lite som när man hamnar i ett förhållande och glömmer bort alla andra runtomkring en. Ens partner är allt som betyder någonting och därför släpper man resten av världen.
Missförstå mig inte nu, jag klagar inte på hur jag fungerar. Visst suger det ibland, tillexempel när ens vän drar utomlands och man inte har någon annan att vara med (who am i kidding, är aldrig ensam), men det är mysigt på sitt egna lilla sätt. Att brinna för en viss person istället för att halvt tycka om flera andra. Klart jag har fleraflera vänner som jag genuint ÄLSKAR, men att älska en kompis är långt ifrån synonymt med ordet bästavän. Vet egentligen inte vad det är jag vill komma fram till. Kanske bara berätta lite om mig själv. Kanske bara visa att jag kan vara seriös då och då. Eller kanske så sitter jag på den här tomma bussen utan internet och inte har något annat att göra än att skriva ner det här i mina anteckningar för att sedan publicera det. Så är det nog. Där bröt jag min teori om att jag kan vara seriös. Goddamnit
Kommentarer
Trackback
