Idag gjorde jag den by far godaste kasein"puddingen" ever. Like heaven in my mouth. Tror dock det här smakar 100 gånger bättre på sommaren, när det är varmt ute. Fryser lite nu :( 

 

Mixa:

 

Alltså idag. Fler dagar som idag, tack. Har hunnit med så mycket nyttigt. Jag har pluggat en massor, körde ett svinbra springpass på gymmet, städat rummet och musburen, packat väskan inför morgondagens övernattning hos Keyvan, lackat naglarna, sökt flera jobb, gjort och ätit en god grekisk sallad och just nu sitter jag med fötterna i ett varmt fotbad och käkar kvällens kaseinpudding. Love life.

 

Lite lamt att säga förebild kanske, men den här tjejen är iallafall någon jag ser upp till. Hon är rolig, smart, duktig på det hon gör och sedan har hon ju inte helt fel utseende. Har lärt mig såå mycket av henne, nästan alla mina små "sminktricks" har jag fått från hennes klipp. Tror jag sett alla hennes videos minst 2 gånger hehe. Det är nog tack vare henne som jag är så intresserad av smink som jag är idag.

 

Gjorde några nyttiga chokladproteinbollar idag. SÅ. GODA. Vågar nästan säga att de blev godare än vanliga chokladbollar. This is how i made them:

• 250g kvarg
• 1 dl jordnötssmör
• 1,5 dl choklad proteinpulver
• 2 dl havregryn
• 3 msk kakao
• 3 msk kokos
• 20 droppar choklad stevia
• 1 dl hackade valnötter
• 1 dl torkade tranbär
• 0,5 dl cornflakes

I onsdags sov jag hos Keyvan och Berkeh som för tillfället bor i USA. Det var helt underbart att "bo" ensam. Förlåt mor och far, men jag längtar faktiskt efter att flytta hemifrån, även om det lär dröja ett bra tag till. 
Deras lägenhet ligger iallfall vid Kristineberg, precis framför vattnet, så utsikten från deras kök och sovrum är otrolig. Lär med största sannolikhet sova där fler kvällar.

 

 

 

 

 

Så hur har det gått? Det har fungerat rätt bra. Har orkat dricka allt vatten, trodde det skulle vara jättesvårt. Det jobbiga har varit att jag kissar så SJUKT mycket. Första veckan kissade jag mellan 20-30 gånger per dag. Efter det har jag kissat runt 15 gånger per dag. På lektionerna är det jobbigt, då jag inte kan springa iväg hela tiden. Har faktiskt inte märkt någon större skillnad på mitt utseende eller energin. Ska försöka fortsätta dricka mycket vatten, men kanske inte ha som en regel att jag måste dricka 2,5 liter varje dag.

 

Nästan hela sista året på högstadiet genomled jag en depression. Jag hatade mig själv och "om inte ens jag kan tycka om mig själv, vem kommer då någonsin kunna älska mig på riktigt?" Så jag stötte ifrån mig alla som älskade mig, i tron om att alla bara var falska och låtsades. Det var år 2012. Det värsta året i hela mitt liv. Jag har aldrig mått så dåligt och jag har faktiskt svårt att tro att jag någonsin kommer att må så dåligt igen.

Sedan det att jag "tillfrisknat" händer det att jag ibland tänker i samma banor som jag gjorde då (väldigt sällan nuförtiden). Jag kommer aldrig att bli den jag var innan depressionen och den kommer alltid finnas i mitt bakhuvud. Det är bara nu på senare tid som jag insett att - jag vill inte vara personen jag var innan. 
Amanda Bashiri 2015 är den bästa versionen av mig hittills. Det är första gången jag på riktigt kan säga att jag är stolt över mig själv. 

Min depression formade mig till en bättre människa. Jag bryr mig om alla runtomkring mig - jag bryr mig mer än många andra. För jag vet hur tufft det är att vara "utstött". Jag vet hur livet kan suga och det finns ingen människa på denna jord som förtjänar att vara deprimerad. 

Mitt självförtroende är skyhögt och det har jag bara min depression att tacka för. När jag slutade nian bestämde jag mig för att när jag börjar gymnasiet - då ska jag skita i vad folk tycker om mig. För jag var trött. Jag var trött på att jämnt sitta och gissa mig till vad folk tycker, trött på att göra det jag trodde var rätt, trött på att behöva bry mig så jävla mycket.

Att jag blev vald till klassens friendsare betydde så oerhört mycket. Jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på det. Jag vet att jag inte är perfekt. Jag kan vara riktigt elak, retas med folk och snackar lite för mycket skit. Men vet jag att det är någon som på riktigt blir sårad när jag driver, då mår jag sämre än de flesta personer skulle göra. Det finns ingen jag skulle vilja såra med flit.

Jag anser att jag är en bra människa - bättre än de flesta. Och jag är helt säker på att så hade inte varit fallet ifall jag aldrig blivit deprimerad.

 

Igår var jag och firade Joel tillsammans med 30 andra glada människor. Det var jättetrevligt, förutom det faktum att jag tappade min mobil i toaletten. Yes you heard me. Är så sjukt besviken på mig själv. Den ligger just nu i en påse ris, ikväll ska jag skicka in den på lagning. Goddamnme.