Nästan hela sista året på högstadiet genomled jag en depression. Jag hatade mig själv och "om inte ens jag kan tycka om mig själv, vem kommer då någonsin kunna älska mig på riktigt?" Så jag stötte ifrån mig alla som älskade mig, i tron om att alla bara var falska och låtsades. Det var år 2012. Det värsta året i hela mitt liv. Jag har aldrig mått så dåligt och jag har faktiskt svårt att tro att jag någonsin kommer att må så dåligt igen.

Sedan det att jag "tillfrisknat" händer det att jag ibland tänker i samma banor som jag gjorde då (väldigt sällan nuförtiden). Jag kommer aldrig att bli den jag var innan depressionen och den kommer alltid finnas i mitt bakhuvud. Det är bara nu på senare tid som jag insett att - jag vill inte vara personen jag var innan. 
Amanda Bashiri 2015 är den bästa versionen av mig hittills. Det är första gången jag på riktigt kan säga att jag är stolt över mig själv. 

Min depression formade mig till en bättre människa. Jag bryr mig om alla runtomkring mig - jag bryr mig mer än många andra. För jag vet hur tufft det är att vara "utstött". Jag vet hur livet kan suga och det finns ingen människa på denna jord som förtjänar att vara deprimerad. 

Mitt självförtroende är skyhögt och det har jag bara min depression att tacka för. När jag slutade nian bestämde jag mig för att när jag börjar gymnasiet - då ska jag skita i vad folk tycker om mig. För jag var trött. Jag var trött på att jämnt sitta och gissa mig till vad folk tycker, trött på att göra det jag trodde var rätt, trött på att behöva bry mig så jävla mycket.

Att jag blev vald till klassens friendsare betydde så oerhört mycket. Jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på det. Jag vet att jag inte är perfekt. Jag kan vara riktigt elak, retas med folk och snackar lite för mycket skit. Men vet jag att det är någon som på riktigt blir sårad när jag driver, då mår jag sämre än de flesta personer skulle göra. Det finns ingen jag skulle vilja såra med flit.

Jag anser att jag är en bra människa - bättre än de flesta. Och jag är helt säker på att så hade inte varit fallet ifall jag aldrig blivit deprimerad.