Imorgon börjar jag i en ny skola. I en ny klass. Ni som känner mig vet hur mycket min förra klass betyder för mig. Det var klassen - människorna - som drog mig ur min lilla depression och gjorde mig lycklig på riktigt.

Det var inte förrän jag träffade dem som jag på riktigt kände att jag kunde vara mig själv. Därför är de människorna så mycket mer än några jag hängde med i korridorerna.

Så: min nya klass har rätt stora skor att fylla.

Jag är säker på att jag kommer kunna vara mig själv med dem också, mitt självförtroende är precis där det ska vara, men det blir nog svårt att få en lika speciell klass som den jag hade på gymnasiet.

 

Min fina kusin Venous gifte sig igår. Det var ett stort bröllop på runt 200 personer skulle jag tro. Det var ett persiskt bröllop, med en persisk ceremoni, vilket var kul, väldigt annorlunda. Allting var så fint och påkostat, massa blommor, god persisk mat, öppen bar, ett helt kamerateam som fotade och filmade och mycketmycket mer.

Det var sagt att man skulle ha två olika klänningar på sig, en cocktailklänning på ceremonin och en fin, långklänning på festen. Det var inte alla som följde det, men både jag, mamma och Berkeh bytte klänningar under kvällen.

 

Måndag:
1 h, 10 minuter bröst/triceps

Tisdag:
1 h, 45 minuter rygg/biceps, mage
Onsdag:
45 minuter axlar

1 h, 2 minuter ben

Fredag:
Vila

Lördag:
1 h, 35 minuter bröst/axlar, mage

Söndag:
Baksida lår/rygg

 

Som ni ser så kör inte jag några intervaller längre. Den enda konditionsträning jag får än powerwalks (gått två långa den här veckan) samt mina benpass som blir riktigt svettiga.

Anledningen till det är att jag helt enkelt inte vill köra intervaller. Jag har inget fett jag känner att jag måste bli av med, så varför plåga mig själv?

Nej nu vill jag bara bygga muskler.

 

 

 

Jag trodde jag hade publicerat den här videon förut men kunde inte hitta den på bloggen. 

Det här är en youtuber från Los Angeles som gör videos som precis vilken annan make up artist som helst. Hon lägger upp klipp på sminktutorials, lite olika challenges, hauls osvosv.

Men den här videon. Den är MAGISK. Fick på riktigt gåshud första gången jag såg den. Så proffsigt filmat och redigerat så det skulle lika gärna kunna vara en musikvideo. Jag skojar inte när jag säger att jag sett den minst 30 gånger. Blir alltid lika förtrollad.

Jag kom in på sjuksköterskelinjen på Karolinska i Huddinge. Är verkligen jätteglad, ska bli så roligt att få börja skolan igen. Att få ha en klass igen. Och att få tillföra någon nytta i världen, istället för att putsa maskiner och plocka vikter på ett gym. 
Någonting mindre kul är att jag då måste börja äta Ritalin (adhd-tabletter) igen. Jag har haft ett långt uppehåll med dem då jag inte ser någon mening i att äta dem när jag inte pluggar och behöver koncentrera mig särskillt mycket. Men nu är det dags. Alltid när jag haft ett uppehåll och sedan börjar knapra pillrena igen får jag extrema biverkningar som håller i sig i 1-2 månader. Vissa biverkningar håller i sig så länge jag äter medicinen, men långt ifrån alla. Hade det varit så hade jag absolut inte fortsatt med tabletterna. 

Jag tänkte att jag skulle börja ta dem i tid, så biverkningarna hunnit lägga sig tills dess att jag börjar plugga (30 augusti). Så i måndags (8 augusti) tog jag mitt första piller. Det har inte hunnit bli riktigt jobbigt än, men jag känner av en hel del biverkningar. Magont, muntorrhet, hög puls, minskad (läs ingen) aptit, tvångstankar och någonting nytt för den här gången är att jag jämnt känner mig nervös. Som om jag ska på en jätteviktig arbetsintervju och inte vet vart jag ska ta vägen. Jag kollade upp det och det är tydligen en utav de vanligaste biverkningarna, att känna sig nervös. Skönt iallafall att jag sluppit det tidigare.

Men än så länge mår jag bra. De värsta biverkningarna har inte hunnit slå till än. Då pratar jag grova humörsvängningar, muskelvärk, huvudvärk, illamående, yrsel, gråtmildhet, hjärtklappning och jobbigast av allt - nedstämdhet.

Ni måste tycka jag är dum i huvudet som inte byter medicin. Men som sagt, de flesta biverkningarna går över. Och när de gjort det så funkar medicinen som ett par magiska glasögonen för koncentrationen.
Hela den här veckan har jag haft en bok med mig i väskan som jag, så fort jag fått chansen, läst i. Att kunna läsa utan att behöva anstränga sig för att förstå vad varenda ord verkligen betyder (för att det vanligtvis pågår tio andra saker i huvudet) är helt fantastiskt.

Visst skulle jag kunna testa någon annan tablett som inte ger lika starka biverkningar, men hela den processen med att hitta rätt medicin och framförallt rätt dos för mig - är så otroligt krävande och tar så sjukt lång tid. 
När biverkningarna lagt sig är jag jättenöjd med Ritalin, jättenöjd med den dos jag tar och jättenöjd med allt medicinen gör för mig.

Jag får se det som med allting annat - man måste ha tålamod och kriga innan man kommer dit man vill.