2012
År 2012 har varit det jobbigaste jag kämpat mig igenom. Det är ett år jag bara vill glömma och aldrig mer behöva tänka tillbaka på. Därför är det med öppna armar som jag välkomnar ett nytt år, fullt med nya möjligheter och framför allt nytt folk som gjort den sista tiden av 2012 så mycket lättare. Under 4 års tid har jag döljt vem jag egentligen är, låtsats vara någon jag inte är och alltid anpassat mig till omgivningen. I Bromma behöver jag inte låtsas längre. Därför vet jag att 2013 kommer bli början på ett helt nytt liv.
Hela januari var bara massa gymnasiesnack och öppna hus, det är det enda jag minns från årets första månad. Sprang runt till alla realskolor och led av ångest över vilken jag skulle välja och över att inte passa in. Fast när jag vart på Brommas öppna hus, var valet solklart.
Umgicks mycket med Filiz, gick på massa tjejmiddagar & fotade en hel del.
Mars 2012. Helvettet tog fart. Extrema tvångstankar, deppattacker, ångest, oro & dåligt självförtroende. Jag levde på hoppet om att komma in på Bromma och få börja om. Stefan var nog den enda jag faktiskt brydde mig om. Enda som alltid kunde göra mig glad.
Promenader, balklänningar och syslöjd. Sömnlös månad, krigade för mina betyg, för att komma in på bromma.
Såg Maskinen för första gången, vilket var årets höjdpunkt. Tanken av att få gå på östra eller något annat gymnasium ledde till panikattacker, därför satt jag resten av månaden med näsan i skolböckerna. Skrev betygshöjande uppsatser i varje ämne, för att vara helt 100 på att komma in på Bromma.
Gick ut skolan med 300 poäng, kom in på Bromma, badade massor, åkte på dream camp & hälsade på mina bästavänner på kollo.
Var på Sicilien där bror och Berkeh gifte sig, helt magiskt var det.
Köpte de sista kläderna som behövdes inför gymnasiet, taggade till otroligt och var allmänt nervös hela tiden. Förstod hur mycket Akalla tjejerna betyder för mig och umgicks med dem mer än någonsin. Sedan kom den efterlängtade dagen. Började i Bromma och efter 2 veckor visste jag att jag hade hamnat i den bästa klassen på skolan. Träffade 50-cent dessutom.
Klassen gruperades och vi var ett gäng som gjorde allt tillsammans. A-veckan kom och man lärde känna varandra mycket bättre. Vi kom vidare till final, förlorade, men gick därifrån, as stolta över oss själva.
Fick mina ADHD och tvångssyndrom diagnoser. Började springa på behandlingar osv. Insparken ägde rum, samt min 16onde födelsedag som jag firade med både familjen, klassen och mina närmsta akalla älsklingar.
Såg Maskinen igen, blev väldigt nära med Kimberly och drogade Dexter.
Han var, han är mitt liv.
Han var, han är mitt liv.
Firade jul, nyår osv. Har lärt känna brudarna i klassen, så mycket bättre. Vi är närmare än någonsin förut och vi kommer bara lära känna varandra bättre och bättre för varje dag som går. Har varit otroligt mycket med Mounir den här sista månaden också. En VÄN jag aldrig kommer släppa taget om.
Tack till alla som varit med & gjort det här året mindre plågsamt. Ni är allt
Kommentarer
Trackback
