En stor del i mitt liv som jag aldrig skrivit om här på bloggen, men som är en självklarhet för mig är mitt protein. Just nu har jag rätt många påsar och burkar, själv tycker jag inte alls att det är tillräckligt, vill ha 5 olika smaker av varje att variera mellan haha. Innan jag började träna så hårt som jag gör nu, drack jag bara vanligt vassleprotein efter träningen. Gick in på MM sports utan att ha någon aning om vad alla andra burkar var till för. Tyckte det verkade så himla komplicerat. Och det är det ju, om man inte vet exakt vad allting är till för. Nu kan jag mycket mer, har läst på en hel del om olika aminosyror, vad de är bra för och när man ska ta dem. Så jag tänkte skriva lite om vad jag dricker och när.

Idag fick jag reda på någonting mycket intressant. Eller är intressant rätt ord? Någonting "livsomvändande" kanske. Någonting jag hela mitt liv trott fel om. 
Som ni säkert vet så har jag en sned tå som jag i många år (om inte i hela mitt liv) vetat att jag ska operera när jag fyllt 18. Operationen var planerad till i februari nästa år och idag åkte vi till Uppsala för att prata med ortopeden som ska operera mig. Vi satt där inne i hans lilla rum och pratade om hur operationen går till, om hur pass sned min tå var (42 grader sned vinkel, det vanliga är runt 20 grader, något att skryta om) och så betygsatte han mina fötter utifrån form, funktion, smärta och värk (vad skillnaden på de 2 sista är har jag ingen aning om). På min "normala" fot fick jag 100/100 poäng, tjoho och eftersom jag inte har någon värk i min fultå så fick jag hela 86 poäng för den andra. Så sa han lite snabbt; "ingen smärta, ingen operation". Hursa? Ska jag inte opereras? Nej. Så länge jag inte har ont i min tå kommer jag aldrig att behöva operera den. När jag berättar för folk om min tå, så frågar de ofta; men har du ont i den? Då har jag alltid svarat att jag inte har ont just nu, men att med åren så kommer det bli värre. Och det har jag alltid trott. Men eftersom mina fötter nu är färdigväxta och jag inte känner någon smärta, så är det fullt möjligt att jag kan leva med min tå livet ut, utan att känna någon smärta. När jag var yngre längtade jag tills den dag jag skulle bli av med min tå, för att jag skämdes. Men nu, alltså jag kunde inte bry mig mindre. Jag får absolut operera den för estetiska skäl ifall jag vill det, men det finns alltid en risk att jag då får problem med tån. Varför ta den risken? Sen det att jag börjat träna har operationen känts väldigt jobbig, just eftersom att jag då måste vara borta från träningen i 2 månader. Det är väldigt mycket, när man väl byggt upp en träningsvana.

Ni tycker kanske det är fånigt att det första inlägget jag publicerar på två veckor är om min lilla tå, men förstår ni att jag har levt med denna varelse hela mitt liv och i hela mitt liv har jag gått och tänkt på den här operationen. Nu kommer den inte bli av. Alltså. Jag är så lättad.

Idag var en stor dag för mig, jag satt faktiskt och blev lite tårögd när han berättade om varför jag inte behöver operationen. Hela mitt liv har jag väntat på den här operationen, att jag nu får höra att jag inte behöver den, det känns som om en del av mig har försvunnit nästan. Hela mitt liv har jag sagt att den ska opereras, men nu ska den inte det? Alltså det är bara så konstigt. Men jag är glad. Jag älskar min tå.

 

Jag skäms nästan över den här videon, tyckte det blev superdålig haha alltså jobbigt med musiken och dåligt filmat helt enkelt. Sämst thumbnail dessutom. Men ni fattar hur man ska göra iallafall? Det är det viktiga. Allting blev jättegott, bara det att chokladhjärtanen smakade lite plastigt efter att ha legat i silikonformen, borde kanske ha diskat den mer noggrant innan. 

En väldigt populär grej inom hälsovärlden som jag faktiskt inte testat på tills för en månad sedan är chiapudding. Herregud vilket snack det var om de små fröna för bara något halvår sedan. De är tydligen riktiga mirakelfrön. Anledningen till att jag inte käkat de förens nu är för att de är svindyra. Men för inte så länge sedan så köpte mamma hem en påse frön. Jag googlade runt lite på hur man gör puddingen och eftersom jag älskar kokos, följde jag detta recept:

Jag rörde ihop alla ingredienser och lät de stå i en skål över natten. Det blev verkligen en pudding. Jag toppade min med hallon och ytterligare lite honung. De första tuggorna var goda, men jag började väldigt fort må illa. Det blev för mycket. Jag tror inte det beror på fröna, utan på kokosmjölken. Kokosmjölk är väldigt fet, så det blev lite som att käka smör. Eftersom jag inte klarade av att äta upp allting på en gång så räckte mitt recept till 4 frukostmåltider.

Nästa gång testar jag nog med vanlig mandelmjölk.

 

Ni vet ju att jag går i perioder när det kommer till mina sminkningar. Ibland har jag bara lila ögonlock, ibland bara röda. Nu på senaste tiden har det varit mycket bruna sotningar. Men från och med förra veckan hittade jag en liten färgkombo som var så naturlig och fin. Klart jag alltid vetat om just den här sminkningen, men innan jag testar på någonting vet jag ju inte hur det ser ut på mina ögonlock. Men det är faktiskt rosa ögonlock. U heard me. Nu snackar jag såklart inte knallrosa, utan väldigt nudefärgade ögonlock med en klick kallbrun skugga i yttre det V:t. Det ser väldigt naturligt ut. Eftersom rosa är en sån lätt färg är det här en väldigt enkel sminkning att göra, jag tänker för nybörjare. Den är mycket lättare att blanda ut än en brun färg och eftersom nuderosa smälter in mycket bättre i ens hudfärg (om man är ljushyad), så gör det inte lika mycket ifall skuggan hamnar på "fel" ställe.
Den rosa färgen jag använder är från min Sleek i-Divine Oh So Special palett och den kallbruna är favoriten Deadly från MUS.

 

Hej. Jag sitter och väntar på min kusin som jag ska sminka till ett bröllop. Ska bli så kul, älskar att sminka nya människor med andra ansiktsdrag.

Är ju så van vid att sminka mitt ansikte så jag kan göra det i mörkret utan en spegel. Så det är alltid kul med nya utmaningar.