Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Vet att färgen ser blå ut i slutet av videon, men jag var grön. Men på riktiga halloween ska jag ha en annan ögonskugga som är ännu grönare. Dessutom ska jag doppa guld och svart i mixing liquid så att de också blir pigmenterade. Kommer bli så mycket bättre.

Men efter första delprovet släppte det och de andra delarna gick förvånansvärt bra. Så kom jag hem, kollade upp mina poäng och jämförde med förra årets normeringstabell. Och vet ni, jag tänker inte skriva ut vad jag fick. Inte för att jag skäms eller för att jag är missnöjd utan för att jag tycker det på något sätt är väldigt privat. Jag kommer inte heller berätta för mina vänner vad jag fick, det har jag aldrig gjort. För jag tycker inte att det säger någonting. Jag är minst lika klok och arbetar minst lika hårt som någon som fått 2.0. Men jag kan säga så här, att jag fick mer den här gången än jag någonsin fått på provet. Och jag märkte verkligen att jag hade pluggat. Jag hann med, bara en sån sak. Jag hann med att svara på alla uppgifter med undantag för kanske 2 eller 3 som jag bara hann ögna igenom.

En annan anledning till att jag inte vill tala om vad jag fick är för att det är så lätt för andra att säga eller bara tänka "varför fick du inte bättre? Du har ju pluggat i 4 månader. Jag har fått bättre utan att plugga". Och det skulle jag bli så irriterad på. Det blir jag irriterad på. Att vissa kommer in på till exempel läkarlinjen för att de har lätt för sig, de har lätt för att plugga, lätt för att koncentrera sig. De kommer in utan att ha gjort någonting. Medan jag som sliter och pluggar 5 timmar per dag inte kommer någonvart. Jag vill inte höra att jag borde ha fått 2.0 eftersom jag pluggat mycket. Vill inte höra att du och jag har fått samma poäng fast du suttit hemma och rullat tummarna.

Jag är duktig på mycket. Att plugga och koncentrera mig är inte någon utav de sakerna. Men jag är nöjd med min insats. Man kan inte göra bättre än sitt bästa.

I söndags ville jag göra en sminkning jag aldrig tidigare testat, det var ett tag sedan jag klev ur min komfortzone och gjorde annat än det jag brukar göra. Som ni kanske märkt har jag fastnat i en period då jag nästan bara gör smokey eyes eller vinröda sminkningar. Så som sagt, jag ville testa någonting nytt. Jag som har hooded eyes ska ju absolut inte ha skimmer på mina ögonlock, det gör att ögonen ser ännu mer insjunkna ut. Om man inte vet vad man gör. Så jag ville testa mig själv. Kan jag använda skimmer på mina lock utan att de ser ut som två potatissäckar? Det kunde jag. Och det blev supersnyggt, alltså verkligen! Insåg det inte riktigt när jag hade sminket, men sen när jag satte mig ner för att redigera klippet såg jag att när jag blinkade såg det jättefint ut!

Jag använde mig bara av två ögonskuggor från MUS, Golden & Xocoatl (skönt namn).

Jag tänkte visa hur jag äter nästan varje dag. Måltiderna skiljer sig, men det är nästan alltid samma innehåll. Jag försöker äta var tredje timme så jag hela tiden håller igång förbränningen. Så det blir en del måltider per dag. Eftersom jag äter Ritalin (piller för min ADHD) har jag sällan någon aptit. Mår snarare väldigt illa när jag ser eller känner lukten av mat (vanlig biverkning av medicinen). Jag äter såklart ändå, men inte i lika stora mängder som jag vanligtvis skulle klara av. Men att jag inte har någon aptit betyder inte att jag inte är hungrig. Eftersom jag äter så lite blir jag hungrig ganska fort, därför passar det bra att jag äter så många måltider som jag gör.

 

Jag är då en galen liten tös, jag. Idag körde jag Indoor Walking igen. Tog tydligen inte mer än en vecka innan jag glömt hur hemskt det var. Idag gick det dock mycket lättare. För det första var det här passet 10 minuter kortare och för det andra hade jag inte någon träningsvärk i benen, vilket jag hade första gången jag körde. Det är väldigt mycket fokus på benstyrka och uthållighet, mer än man tror, därför rekommenderar jag inte att du går dit när dina ben känns som två svaga tandpetare. Trots att det är mest fokus på ben, blir man alldeles svag i hela kroppen efter passen. Jag skyndar mig hem, slänger i mig mat, ner i soffan, där jag stannar tills något som till exempel en full kissblåsa tvingar mig upp. Det är skönt och fruktansvärt på samma gång.

En grej jag är väldigt stolt över är hur pass mycket starkare jag blivit i mina biceps. Som ni kanske vet har jag länge haft problem med just den muskeln, har inte kunnat träna den på över ett halvår. Men sedan ungefär en månad tillbaka har det gått galant och eftersom jag saknat att träna armar ordentligt så oerhört mycket, känns det nu som att det är det enda jag kör. Det blir armar åtminstone 2 gånger i veckan. Därför orkar jag nu mer än jag någonsin gjort tidigare. När jag kör curls med hantlar orkar jag lätt 12 reps på 10 kg. Det känns helt fantastiskt.

 

Idag firade vi mig, hela familjen. Vi åt god entrecote med potatisgratäng (jag åt rotfrukter) och hade det trevligt helt enkelt.

 

Här har ni min sista måltid som 18-åring. Proteinpannkakor med kvarg och hallon, inte illa.

Jag mixade 3 ägg och två ganska små bananer tillsammans med 1 dl proteinpulver i smaken bananchoklad och 1 msk kakao.

Hemligheten för lyckade pannkakor som går att vända på innan de bränns är att inte ha plattan på högsta värme och att hälla väldigt lite smet åt gången. Ju mindre plättarna blir, desto lättare går de att vända på.

 

Ikväll var jag på bio med några vänner och såg The martian. Den var bra, underhållande. Höll mig vaken under hela filmen :-)

Hade på mig en utav mina absoluta favoritklänningar som jag verkligen saknat då den är en riktig vinterklänning. Lite för tidigt att ha på mig den redan nu, men tycker verkligen om den supermycket, så jag orkade inte vänta på att vintern skulle komma. Jag köpte den faktiskt till julafton förra året från Sheinside. Minns inte exakt vad den kostade men absolut inte över 200kr.

 

 

Igår testade jag och Elias på Indoor Walking på vårt gym. Det är ett träningspas, det här var 55 minuter, där man jobbar på en crosstrainer. Det är precis som spinning, förutom att det då inte finns någon sadel. Och jag måste säga att det var det jobbigaste träningspasset någonsin. Jag har kört ganska mycket spinning i mina dagar och det tycker jag är superkul, men det här passet var från helvettet. Ett litet rum med 30 svettiga damer (och Elias) utan några öppna fönster. I slutet av passet gick det knappt att andas. Och som om inte det var jobbigt nog så hade jag världens träningsvärk i mina ben och halva passet går ju ut på benstyrka. Äej det var inte roligt. Idag kan jag på riktigt inte gå. Mina vader har aldrig gjort så ont. Jag går som en planka, spikraka ben, ett steg i taket. Det är fruktansvärt. Men skönt. Jag älskar att ha träningsvärk. Tror dock det dröjer innan jag försöker mig på passet igen, måste nog hinna glömma bort hur hemskt det var.

 

Jag är en person som sällan gråter till filmer och serier för att någonting är sorgligt. Däremot kan jag lätt gråta om en scen är väldigt bra, ifall det händer någonting överraskande eller som i American Horror Storys fall: ifall en scen är helt sinnessjuk. AHS är en serie jag har gråtit till MÅNGA gånger för att det händer så sjuka saker. Det är som att det inte finns några som helst regler eller gränser i den serien. En mamma som våldtar sin son, varav sonen våldtar sin flickväns mamma. En gammal kvinna som låser in slavar i sin källare så hon ska kunna sminka sig med deras blod och därmed be forever young. En bortskämd och uttråkad son vars enda sätt att döda tiden på är att döda alla i grannskapet, inklusive sin egna mor för att sedan ta ett uppfriskande bad i deras blod.

Ni förstår min poäng? Det sjuka, det som gör att serien sticker ut ännu mer, det är att jag alltid blivit nöjd med hur säsongerna slutat. Uppläggen har hittills alltid varit samma. Det börjar med att man får lära känna karaktärer (olika karaktärer och storys i varje säsong, nämnligen) och får lite information om vad som hänt på stället som säsongen handlar om. Allting fungerar som det alltid gjort, men sedan händer det någonting. Sedan händer någonting mer. Sedan någonting mer. ALLT SKITER SIG. Allt man hoppats på hela säsongen bara rasar samman. Allt känns piss och man blir galen. De nästsista avsnitten på säsongerna är värst. Då känns det som att allting är kört. Allt är över. MEN. Finalavsnitten. Alla andra avsnitt i all ära, men finalavsnitten. De är så genomtänkta så det är inte klokt. Allting löser sig, inte på de sätt man vill att de ska lösa sig på, utan på ett bättre sätt. Ett sätt som man själv aldrig tänkt sig. Det är faktiskt ganska sjukt att jag säsong efter säsong varit helt förstörd vid det nästsista avsnittet och varje gång tänkt att: den här gången är det kört. Det här går inte att lösa på något sätt. Men det gör det. Alltid. Jag är otroligt imponerad. 

Men how about det senaste avsnittet nu? Det var helt okej. Jag hade dock hoppats på att få gråta en skvätt, men ingenting var tillräckligt sjukt. Missförstå mig inte, det var minst 3 scener som var helt sjuka, men för att vara AHS tycker jag att de kunde ha varit sjukare. Det som var lite kul var att det pratades ganska mycket svenska i början, då två svenska tjejer checkade in på hotellet. Trots att avsnittet innehöll en man i vit morphesuit som våldtog en annan man med en enorm borr och ett par swingers som dödade och åt upp det andra paret efter sexakten, så var nog svenskarna den största överraskningen. Alltså ni hör, jag är helt AHS:ifierad. Men underhållande var det. Hoppas på mycket av säsong 5.

 

Ett mellanmål som har gått och blivit lite standard de senaste dagarna är äppelbitar i naturell kvarg med lite kanel på. Det är såå gott och man blir verkligen mätt!

 

Vet ni vad jag har upptäckt nu i veckan? Paradise hotel Norge. Det som är så fantastiskt är att alla avsnitt kommit ut för längesen, så om någon favorit åker ut behöver man inte vänta flera dagar tills nästa avsnitt. Det har blivit lite av en drog den här veckan, det är bara därför som jag inte bloggat någonting. Tycker dessutom det är så mycket roligare än svenska paradise. De är inte lika trashiga, de ligger inte runt och äcklar sig, utan många av dem är rätt så "sofistikerade" och väldigt smarta. De spelar spelet fantastiskt bra. Kul å se, kul å se.

Det första avsnittet på den nya säsongen av American Horror Story kom ut igår, men ändå väljer jag att se paradise, haha yes me obsessed.

 

 

Igår satt jag och mamma och planerade lite vad vi skulle ha för mat på min födelsedag (när familjen firar mig). Vi kom fram till att till efterätt ska vi ha chokladfondue. Alltså skära olika frukter i små bitar och doppa i smält mörk och vitchoklad. Blev så sugen när vi pratade om det, så jag gjorde ett litet minifat med olika frukter och 70 % mörkchoklad. Mamma och pappa tyckte nog inte det blev så gott, chokladen är väldigt stark och nästan besk i smaken, men jag tycker det blir en bra kontrast mot den söta frukten.

Har dessutom köpt jättesöta "plockare" eller vad man nu ska kalla dem, från eBay. Jag köpte dem till min tjejbrunch som jag ska ha när jag fyller år, men de passade super nu också. De finns HÄR.

ÄNTLIGEN är jag frisk! Åh ni förstår inte hur fantastiskt det känns. Som om jag levt i en bubbla haha, usch, avskyr att inte kunna göra någonting. Det första jag gjorde imorse var att träna. Fick ett sms från Elias som var lika peppad som mig på att träna, så det var skönt att inte behöva köra första passet ensam.

Vi körde bröst, han hade inte tränat det på ett tag och jag kände att jag ville köra en muskelgrupp som jag garanterat får träningsverk av. IMORGON VILL JAG HA ONT.

Känns verkligen som jag varit borta en evighet, trots att det bara gått en vecka. Konstigt nog tog jag mer i bänkpress än jag någonsin gjort tidigare. Elias trodde det berodde på att jag var så peppad och det ligger nog någonting i det.

 

Jag har kollat klart hela första säsongen av Sherlock nu på en och en halv dag. Det är inte lika knäppt som det låter, varje säsong består av 3 avsnitt á la 1,5 timme. Serien är helt okej, men jag är allergisk mot serier där det är en ny handling i varje avsnitt. Det är ett nytt mordfall i varje avsnitt, utan någon röd tråd. Jag vet dock att den röda tråden kommer, därför tänker jag fortsätta titta.

I Dexter kretsar ju ofta en hel säsong om en mördare, vilket jag tycker är intressant då man får "lära känna" mördaren på ett djupare plan. I Sherlock kanske man ser vem mördaren är i 3 minuter sen är det över. Men sen å andra sidan så är det två helt olika serier. Handlingen i Sherlock är just Sherlocks sätt att lösa morden. Om Dexter bara hade handlat om just Dexter, hur han strosar omkring på gatorna och mördar folk, då hade det garanterat blivit ganska trist i längden.

Men somsagt, Sherlock är bra, men det är verkligen så att Dexter har förstört mig för andra serier. Har inte hittat någon serie som är i närheten lika så bra. Trist och härligt på samma gång. Trist att jag inte kan uppskatta andra serier på samma sätt, men härligt att jag har just en serie jag brinner så starkt för.

Vad är det man brukar säga om vänner? En diamant är bättre än hundra stenar.

 

Alltså jag mår så konstigt dåligt. Jag har inte feber, är inte förkyld, har inte ens längre ont i halsen. Jag bara känner att jag mår sjukt dåligt. Fryser som bara den och det bultar, det bultar i mitt huvud hela tiden. Har tagit två alvedon, men har fortfarande väldigt ont i huvudet. Det är lite läskigt faktiskt, att inte vara sjuk på riktigt. Haha låter konstigt, men jag blir så sällan sjuk och när jag blir sjuk, då vet jag vad jag är för sjuk och då vet jag vad jag kan göra för att bli frisk så fort som möjligt. Jag har ork i kroppen, känner mig inte så svag som igår, men jag orkar ändå inte äta.

Idag har jag bara tvingat i mig någon smörgås och eftersom jag äter så himla dåligt kände jag mig tvungen att slänga ihop en proteinfylld smoothie, så jag inte bara stoppar i mig onödigt käk.

 

Har precis laddat ner den första säsongen av Sherlock, har hört att den är bra och har många gånger lovat kompisar att se den. Har ju en del tid att döda nu när jag bara ligger i sängen och dreglar.

 

Nu är jag sjuk. På riktigt. Har gjort allt för att det inte ska slå ut, men it didnt work. Nu ligger jag i min säng och mår illa. Har inte feber, eller förkylning, jag bara känner att jag mår riktigt dåligt. Ni vet, så som det känns precis innan man får feber? Svag i hela kroppen, orkar inte ens titta på skärmen. Usch